Handboll, rullstolsrugby och en ond kropp – livet som praktikant.

Karin, eller som Stefan valde att kalla mig ”PK” som i Praktikant Karin. Jag är 22 år och läser Tv-produktion i Piteå, för er som undrar är det bara 120 mil mellan Piteå och Göteborg. I våras flyttade jag till Borås, då jag nästan är klar med utbildningen. Det enda jag har kvar är att göra min praktik som jag nu gör här på TV VÄST.

Min första tanke när jag fick praktikplatsen var aningen panikartad. Efter att ha suttit i skolbänken sen jag var sju år ska jag för första gången göra det jag verkligen tycker om på riktigt. Det är inget sommarjobb på ett äldreboende utan en praktikplats där man gör TV, riktig TV. Men man vet ju aldrig vad en praktikplats har att erbjuda egentligen, jag kunde lika gärna blivit satt på att koka kaffe hela dagarna, men så är det absolut inte. På så sätt känner jag att jag har haft tur som fick vara på TV VÄST, jag känner mig egentligen inte som en praktikant, jag känner mig som en i gänget. Och det efter bara två och en halv vecka. En praktikant kan ibland vara en börda men även vara en otrolig tillgång, jag hoppas att jag ses som en tillgång.

Men vad är det då jag ska göra under de kommande åtta veckorna?

Handboll, rullstolsrugby och ännu mera handboll. Detta är bland annat vad jag kommer syssla med. Frågan är varför. Jag som tidigare inte varit aktiv i någon av dessa sporter ska nu dokumentera och sända inslag om detta. Svaret är helt enkelt, det finns inget roligare än när man får lära sig något nytt, samtidigt som man gör det man tycker om mest av allt.

I lördags var jag med Stefan, som är min handledare, i Göteborg. Vi sände rullstolsrugby, direkt på webben. Tror om jag inte hörde fel att vi skrev historia den dagen. Första direktsända rullstolsrugbymatchen i Sverige. Inte så pjåkigt för en praktikant kan man tycka. Dock visade den dagen på hur lite jag egentligen arbetat praktiskt i skolan i Piteå, kroppen var inte van vid ett så hårt arbete. Kanske är dags att skaffa det där gymkortet i alla fall.

Med en handbollstokig sambo och mitt intresse för att göra bra TV, blandar jag det bästa av två världar. Därför åkte jag på söndagen med Byttorps P97- och F97-lag till Skövde och såg deras matcher, för att dels lära mig mer om sporten och se vad jag har för möjligheter att filma deras matcher. För killarna gick det bra, de vann med 16-13. Men tjejerna hade däremot problem, de förlorade med 23-9.

Med en ond kropp, handbollar flygandes innanför ögonlocken och tjut från visselpipor i öronen la mig den söndagskvällen och kände mig nöjd men ändå lite rädd. Är det kanske sport jag ska hålla på med? Eftersom jag inte har filmat sport någonting alls tidigare ger jag mig kanske ut på djupt vatten när jag nu bestämt mig för att filma en handbollsmatch för första gången. Men övning ger färdighet brukar man ju säga.

/PK- Praktikant Karin